Efter att i många år ha cyklat norrut på byvägarna utmed havet och vandrat över strandängar, kalkstensbrott och alvarmarker och längtansfullt passerat byar där gårdarna ligger på rad, fick jag för tio år sedan möjlighet att förvärva den södra fastigheten i Nedra Wannborga by. Sommarstugetomten byttes mot två tusen kvadratmeter lätt slumrande men potentiellt högklassig trädgårdsmark, noggrant vårdad av generationer före mig. Gården hade fram till mitt tillträde gått i samma släkt sedan tidigt 1800-tal. Väl dold av gamla askar, björkar, hasselträd och vildvuxna syrener och med fria vidder ner mot Kalmarsund var det en sagolikt vacker plats.
Två boningshus i trä (från ca 1750 och 1897) och ett magasin i sten bildar en innergård som domineras av ett stort gammalt valnötsträd planterat på 1940-talet. Nötterna i sina gröna höljen - likt kastanjer - studsar ner från mitten av oktober och ger riklig skörd, ca tre till fyra trädgårdskorgar årligen. En bornholmsfikonbuske överlever vintrarna vid trädgårdspumpen som ett spöke i halm och täckduk, men behåller inte fikonen på grenarna ännu. Aprikosträdet vid ladugårdsväggens södersida, som blommade och pollinerades utan att bära frukt, förtvinade vid ympningsstället och dog efter fem år. Det är bara att hoppas att det kommer pålitligare träd i framtiden. Kanhända vågar jag satsa på ett långsamväxande Mullbärsträd.

Gamla tulpanlökar spirar fortfarande

Mot magasinets långsida vid jordkällardörren är den danska klätterrosen Waldemar planterad tillsammans med Jackmanni clematis. Denna kan tyckas villaprålig, men faktum är att om den inte vårklippes antar den en anspråkslös attityd. De båda växer horisontellt på grön bindtråd. Rosorna blommar i små rosa flockvisa buketter och översållar den gamla spritputsväggen i flera veckor. På trädgårdstomten innanför kalkstensmurarna växte det mest gräs, nässlor, hundkex och krikonsly när jag kom hit, men också gamla pioner, flox, vårkrage, svärdsliljor och en reslig rosa buskros. Det blev till att hugga i med spade och skottkärra långt in i de ljusa sommarnätterna!
Efter rensning, uppluckring och tillskott av kompostjord blev det liv i alla gamla lökar under jord och de blommade i hundratal: böjda, enkla, liljeliknande, botaniska, dubbla och mångfärgade tulpaner och Gotlands gamla gula (enligt Gunnel i Gröna Rum) och mängder av kroll-liljor. I en anteckningsbok under rubriken "Sporadiska vårvandringar" är tanken att jag skall räkna och beskriva de olika löksorterna och ta reda på var jag skall plantera nya. En sommartulpan som jag letar efter är Sprengeri (tror jag den heter) som växer djupt och sprider sig.

Perenner och porslinskross

Tidigare generationsomgångar på denna gamla gård känns ofta närvarande i både husen, trädgården, ladorna och sjöbodarna. Det är trivsamt att bakom hönshuset i trädgårdslandet och bland vinbärsbuskarna hitta de allra vackraste skärvor av mönstrat porslin att fantisera kring. "Inget kalas utan kras", pang i sommarkökets kalkstensgolv - det händer än idag.
Olika sorter av perenner, höga och låga i alla färger, är härligt att ha kring gamla hus. Fådda, tjuvade, frö- eller sticklingförökade, enstaka köpta. På NÖH: s sommarmötes växtloppis, där medlemmarna tar med sig växter, kan åtskilliga intressanta nyförvärv göras. Efter midsommar när perennerna har vuxit till sig växer de tätt ihop och inget ogräs får plats, dvs. det ogräs man inte vill ha. Ängsblommor m fl är välkomna inslag. Jorden här är mycket bra och allt blir lite större än normalt.
Arbetet i perennrabatterna är att övervaka så att inte någon aggressiv sort tar över på bekostnad av andra, begränsa frösådd, dela på de äldre exemplaren och helt hjärtlöst dra upp de som hoppar omkring för mycket. Plantera nya är alltid lika roligt, såsom Stjärnflocka och Brinnande kärlek! Vissa delar av trädgården, som jag aldrig hinner med, blir "helvilda området" och "halvvilda rabatten". Bl a härjar där Japansk lyktor med ett underjordiskt flätverk av rötter, ett akvilejahav och balsaminer.

Rossamlingen börjar växa

Förutom grönsakslandet med växelbruksodling och tjocka lager gräsklipp mellan raderna samt bär- och fruktodlingar som favoriter, så har de senaste åren fyllts av ett ivrigt rosplanterande med början kring en uteplats och slambrunnens cementlock - ofta är dessa tyvärr lite väl näraliggande.
Gammaldags buskrosor som Louise Odier, Maidens Blush, Celestial, Rose de Recht, Mme Boll m fl är doftande, tätt fyllda rosa eller röda blommor, med höjdpunkt från midsommar till slutet av juli. En del är återblommande till långt in på hösten. Intressant är också om vintertid att läsa om rosor och hur de har fått sina fantastiska namn.
De trädklättrande småblommiga rosorna, som jag planterat mot gamla krikonplommonträd, är helt fantastiskt hänförande med en intensiv fyraveckors blomningsperiod i juli. Två sorter är Rosa Helena, den ljuva honungsrosen med ljust gula halvfyllda blommor som efterhand blir till orangegula dekorativa nypon, och Lykkefund, som är något ljusare i färgen. De blommar på samma gång, även om de enligt "reglerna" ska avlösa varandra i blomning.
Den finska vita Polstjärnan, även den en god trädklättrare, är planterad tillsammans med clematisen Nelly Moser mot husets trapptorn vilket efter några år helt täcktes av denna rikblommande ros med fyllda och halvfyllda små söta blommor med gult öga. Havets stormvindar fick den ofta att rasa ner och blockera utgången till uteplatsen, trots att jag surrat den runt med bindtråd som en kassler. Därför är den nu tvinnad kring en gammal flaggstång, som är horisontells fastsatt mellan huset och en ek. Det återstår fortfarande att se om det går att få den att växa bort från huset.

Valdemar

Rosa Helena och Lyckefund

Stöd mot stormvindar och växtvärk

Några grupper med moderna, remonterande doftande buskrosor har en otrolig och outtröttlig blomning, bl a Aloha, Abraham Darby, Alchymist, Eden och Etude. Av dessa växer några rakt och stadigt medan andra behöver stöd. Alchymist är den mest starkväxande ros jag skådat med soluppgångnyansfärgade dubbla blommor. Det var nödvändigt att snurra de två plantorna i en cirkel kring en metallbåge som emellertid gick mitt itu efter ett tag och nu är hela härligheten fastsurrad två meter därifrån i ovanvåningens fönsterhakar.
Ett annat rosstöd är två armeringsmattor tillklippta med en bultsax till en rosenbåge, modell högre. I skrivande stund har det gamla krikonträdet precis bredvid fallit offer för vindarnas stormstyrka, men armeringsbågen lär stå kvar. I detta träd växte clematisen Dr Rippel, men det hjälpte föga. På tal om clematis så är snart det gamla äppleträdet vid utedasset, Gotländsk stenkyrka, överväxt av en blålila småblommig sort kallad och kommen från Lilla Lundegård. Detta träd hyser också två av den bästa sorten klätterrosor: New Dawn, vilka breder ut sig och blir som allt annat naturliga hopphinder, vilket inte uppskattas av alla. Äpplena, kan jag tillägga, är supergoda. Strax bredvid i dunklet av plommonträden växer en nyplanterad clematis, den vita små- och försommarblommande Sibirica Albina plena.

Namn efter givare

Obestämda gamla doftande engångsblommande buskrosor, sk alba- eller jungfrurosor, skjuter rosskott vida omkring sig och har måst tvångsförflyttas från slambrunnsplanteringen till kalkstensmurarna och det helvilda området. En blekrosa dubbel ros kallas sjuksköterskerosen, eftersom jag fått den av en sjuksköterska, som i sin tur fått den av en gammal kollega. En vit dubbel ros har jag grävt upp på ett igenväxt fd boställe i Belganet. Denna Belganetros minns jag nu att jag glömt titta till där den trängs bland hassel och fläder.
En röd, alldeles charmerande sort, kommer från Dagmars ladugårdstun i Kalleguta. Dagmarrosen växer i närheten av kryddlandet där också Officinalis, apotekarrosen, växer. Dess släkting Rosa Mundi, polkagrisrosen, planterade jag våren -04.

Komockor, vatten och luft

Det tar cirka fyra år för en ros att etablera sig och bli praktfull om den fått optimala förutsättningar. Dvs. öppet, luftigt, soligt och varmt läge i den öländska kalkjorden - som allt annat planterad några meter bort från husväggarna. Som enda gödsling vinterbonar jag rosorna med mycket kompostjord blandad med komockor, från våren och framåt med gräsklipp. Mycket vattning vid torra vårar och försomrar, som inte är ovanliga. En platt vattenslang full med små hål, som kan ringlas ut på våren när jorden syns, är praktisk och gör det enkelt att på en gång vattna cirka tio meter kring rosorna.
Inför vårens plantskolerundor kommer jag att försöka hitta trädklättrarna Paul´s Himalayan musk och Rambling rector. Det är lätt att bli så fascinerad av dem att det inte går att låta bli att skaffa fler!

Klicka här för fler bilder från Ullas trädgård

E-post: wannborga@hotmail.com