Jan-Olof Ekstrand

Hur ser dina begagnade målarpenslar ut? Jag gissar att de precis som hos mig ofta blir kvarglömda i en burk lacknafta där de blir stående som ett dåligt samvete. Men så är det INTE hemma hos målarmästaren Jan-Olof Ekstrand i Peterslund strax utanför Köpingsvik. Här råder den ordning som kännetecknar en god yrkesman. Alla verktyg är väl rengjorda och lätta att hitta.

I lördags samlades Nätverket Öländska Hus hemma hos Jan-Olof Ekstrand, eller Knallen som han kallas till vardags, för att få veta mer om traditionellt måleri. Knallen är målarmästare med nedärvda kunskaper och en gedigen yrkesutbildning. Fadern var även han målarmästare i Borgholm. Dåtidens metoder ställde inte samma krav på utrymme som idag. Medan pappa nöjde sig med en verkstad som bestod av två sammanbyggda f d utedass, har Knallen välfyllda, stora och ljusa lokaler. Här finns ”var sak på sin plats”. Så också de specialpenslar för t ex marmorering och förgyllning som Knallen ärvt av sin far. Med god skötsel blir de bara bättre med åren.

- Intresset för specialmåleri har ökat under senare år, säger Knallen glatt. Det innebär att vi får användning för den yrkeskunskap som vi skaffat oss under en lång utbildning, ibland upp till fem år lång med teori varvad praktik.

Knallen delade generöst med sig av sina kunskaper till nätverkets medlemmar. Vi fick t e x lära oss hur viktigt det är att man vid all utomhusmålning grundar med en färg gjord på ren kallpressad linolja. I nästa skikt kan man använda färg baserad på kokt linolja. Den färgen förmår inte tränga ner lika djupt, men ger ett tätt ytskikt. Vid slutstrykningen vill man ha en hård och om möjligt elastisk yta.

- Det skall vara tätt som fasen, säger Knallen. Sprickor i färgen gör att vatten tränger in och ger mögelsvampar fritt spelrum. Allt oljefärgsmålat virke skall vara hyvlat. Att t ex göra fönsterfoder i ohyvlat virke är ett oskick som lever kvar sedan 70-talet då man började använda lasyrfärger. Ruggigheten innebär att mer vatten blir stående på ytan. Kräv alltså alltid hyvlat virke och vänd kärnsidan utåt!

Frågorna var många och handlade om allt från rötskydd när man målar med slamfärger till olika kvaliteter på linoljefärger.

- Nej, svarar Knallen, järnvitriolen i rödfärgen skyddar, så något extra rötskydd behövs inte. Men om man vill kan man doppa ändträet i en järnvitriollösning före slamfärgningen.

- Och titta noga på etiketten innan du köper linoljefärg. All inblandning av standardolja innebär att oljan har större molekyler och får svårare att tränga in i träet.

Det märks att Knallen – Jan-Olof Ekstrand – är en van och tålmodig utbildare. Han är sedan flera år öländskt länsombud för Svenska Byggnadsvårdsföreningen och jobbar varje sommar som instruktör vid föreningens byggnadsvårdsläger på Kronprinsessans Viktorias vilohem i Borgholm. Sommaren 2006 kan man också träffa honom på byggnadsvårdsdagarna på Himmelsberga 22- 23 juli.

(Artikeln är publicerad i Ölandsbladet)

I Knallens målarverkstad Hur ser dina begagnade målarpenslar ut? Jag gissar att de precis som hos mig ofta blir kvarglömda i en burk lacknafta där de blir stående som ett dåligt samvete. Men så är det INTE hemma hos målarmästaren Jan-Olof Ekstrand i Peterslund strax utanför Köpingsvik. Här råder den ordning som kännetecknar en god yrkesman. Alla verktyg är väl rengjorda och lätta att hitta. I lördags samlades Nätverket Öländska Hus hemma hos Jan-Olof Ekstrand, eller Knallen som han kallas till vardags, för att få veta mer om traditionellt måleri. Knallen är målarmästare med nedärvda kunskaper och en gedigen yrkesutbildning. Fadern var även han målarmästare i Borgholm. Dåtidens metoder ställde inte samma krav på utrymme som idag. Medan pappa nöjde sig med en verkstad som bestod av två sammanbyggda f d utedass, har Knallen välfyllda, stora och ljusa lokaler. Här finns ”var sak på sin plats”. Så också de specialpenslar för t ex marmorering och förgyllning som Knallen ärvt av sin far. Med god skötsel blir de bara bättre med åren. - Intresset för specialmåleri har ökat under senare år, säger Knallen glatt. Det innebär att vi får användning för den yrkeskunskap som vi skaffat oss under en lång utbildning, ibland upp till fem år lång med teori varvad praktik. Knallen delade generöst med sig av sina kunskaper till nätverkets medlemmar. Vi fick t e x lära oss hur viktigt det är att man vid all utomhusmålning grundar med en färg gjord på ren kallpressad linolja. I nästa skikt kan man använda färg baserad på kokt linolja. Den färgen förmår inte tränga ner lika djupt, men ger ett tätt ytskikt. Vid slutstrykningen vill man ha en hård och om möjligt elastisk yta. - Det skall vara tätt som fasen, säger Knallen. Sprickor i färgen gör att vatten tränger in och ger mögelsvampar fritt spelrum. Allt oljefärgsmålat virke skall vara hyvlat. Att t ex göra fönsterfoder i ohyvlat virke är ett oskick som lever kvar sedan 70-talet då man började använda lasyrfärger. Ruggigheten innebär att mer vatten blir stående på ytan. Kräv alltså alltid hyvlat virke och vänd kärnsidan utåt! Frågorna var många och handlade om allt från rötskydd när man målar med slamfärger till olika kvaliteter på linoljefärger. - Nej, svarar Knallen, järnvitriolen i rödfärgen skyddar, så något extra rötskydd behövs inte. Men om man vill kan man doppa ändträet i en järnvitriollösning före slamfärgningen. - Och titta noga på etiketten innan du köper linoljefärg. All inblandning av standardolja innebär att oljan har större molekyler och får svårare att tränga in i träet. Det märks att Knallen – Jan-Olof Ekstrand – är en van och tålmodig utbildare. Han är sedan flera år öländskt länsombud för Svenska Byggnadsvårdsföreningen och jobbar varje sommar som instruktör vid föreningens byggnadsvårdsläger på Kronprinsessans Viktorias vilohem i Borgholm. Sommaren 2006 kan man också träffa honom på byggnadsvårdsdagarna på Himmelsberga 22- 23 juli. (Artikeln är publicerad i Ölandsbladet)