Frön som gror och växer

Rapport från fönsterbänken

12 mars 2005

Frön tillhör det mest förunderliga och fantastiska i livet

Jag har en speciell liten låda med många fack där jag samlar mina fröskatter. De vanligaste har jag lärt mig att känna igen. Malvor, solrosor, ringblommor, aklejor…. Men det är också många som jag inte kan identifiera. Längst ner bland luddet i alla jackfickor ligger speciella och hemliga fröblandningar, skördade i förbifarten i vänners trädgårdar, i parker eller längs vägkanter.

Förra året tröttnade jag på alla dessa okända små och bestämde mig för att bli ordentlig. En bunt kuvert och pennor i fickan löste en stor del av problemet. Dessutom investerade jag i speciella såpinnar där jag kan skriva namnen på det sådda. Mycket bättre än klisterlappar som ohjälpligt försvinner efter ett par månaders väta.

Tillvaron har visserligen blivit mindre spännande, men jag känner att jag har kommit till den punkt i livet då jag behöver denna trygghet och stabilitet. Nu vet jag vad som finns i de olika burkarna. Det räcker med den magi som ligger i själva växandet.

I min skattlåda ligger t ex sedan flera år tillbaka intorkade kapkrusbär (physalis), stenhårda och svartröda små klumpar som efter en enda natt i ett glas vatten kan sönderdelas och sås i kruka. Redan efter en vecka tittar små plantor fram. Otroligt vilken livskraft!

Just att det där lilla, lilla kan bli något så stort, fantastiskt och vackert är så fascinerande. Precis som hos små människobarn.

Mina perennfröer placerades i krukor redan i höstas och har fått vila utomhus i hägn av komposten under vintern. Första mars skulle de in igen, men kylan ville annat. Krukorna satt fast i den frusna marken. Men ett par dagars dagsmeja gjorde sitt och snart var de inflyttade till värmen i skåpet ovanför kylskåpet. Där får de jämn värme, men när väl den första plantan tittat upp måste de fram i ljuset. Och då till en fönsterbänk med extra belysning.

Efter en dryg vecka inomhus är det grönt i ca hälften av mina krukor. Och därmed startar plantskådningssäsongen. Minst lika spännande som att titta efter nyanlända fåglar, men betydligt varmare och utan krav på tubkikare. Det här är den bästa tiden för fönsterbänksodlaren. Allt har fortfarande rimliga format, i varje liten kruka ryms många små plantor. Och varje småplanta är en dröm om sommaren.

Varje morgon och kväll, eller så ofta man vill, kan man sätta sig på första parkett framför sin fönsterbänk och se underverket hända. Se hur mycket som sker från ena dagen till den andra.

I en del krukor är det redan stor trängsel. T ex hos Jätteverbenan. Hos den vita rudbeckian har bara två fröer grott. Än så länge. Men imorgon har det kanske kommit fler.

I det här läget drabbas man lätt av överdrifter. Man vill ha mer, vill se fler underverk. Man genomsöker fickor och lådor efter ytterligare frön. Därför har jag nu också sått en torr gammal olivkärna som jag hittade på golvet i ett växthus, ett dussin citronkärnor och en hel massa frön från en passionsfrukt. Samt innehållet i ett torkat nypon från en vacker höstros.

På fönsterbänken 12 mars bl a:

Jätteverbena Rosa rudbeckia Vit rudbeckia Kapkrusbär Backsippa Gul rudbeckia m svart hatt

Om du inte har samlat egna fröer kan du beställa hos t ex Lindbloms, som har skötselråd och fina bilder på sin hemsida

5 april 2005

Min filosofiske ölandsgranne berättade i helgen att han nyligen frågat en bekant uppe i Löttorpshallen om vad hon skulle ha velat göra om hon hade fått leva om sitt liv.

" Och vet du vad hon svarade? Jo, trädgårdsmästare sa hon, det var vad hon helst hade velat vara. "

Jag förstår det där, även om min bakgrund borde gett mig en något mindre romantisk syn på trädgårdsmästarjobbet. Min farfar utbildade sig till trädgårdsmästare i Tyskland på 1890-talet och min pappa valde samma yrke. Jag vet alltså att det inte bara innebär ljuvliga dofter i ljusa växthus utan att det också är mycket tungt slit. Trots det har jag förmodligen fått en speciell trädgårdsmästargen för det finns nästan inget som gör mig så lycklig som att gräva i jorden. "Du borde ha blivit bonnkärring, inte sådan där pappersvändare", säger grannen.

Han har nog rätt. Det inser jag nu när mina bänkfönsterodlingar börjar växa till sig och kräver allt mer utrymme. Hittills har ALLT grott utom de nysatta passionsfruktfröna. De tre rudbeckiorna som tittade upp efter någon vecka har så småningom blivit 60 - 70 stycken, jätteverbenorna lär kunna fylla samtliga mina rabatter och perovskiorna och daggsalviorna räcker och blir över.

Jag hoppas att alla trädgårdsintresserade har upptäckt vilken underbar källa till kunskap och glädje Internet är när det gäller perenner. Titta t ex på de här fina bilderna på perovskian: http://www.em.ca/garden/per_perovskia1.html .

Ett litet misstag får man kosta på sig. När efter en dryg vecka ett antal stadiga småplantor tittade upp antog jag att de var vad lappen sa, alltså kapkrusbär (physalis) . Men när de så småningom började få flikiga blad istället för runda började jag ana oråd. Och insåg att jag hade stoppat två sorters frön i en och samma kruka. Det som kom upp var gula päronformade tomater, frön från en påse med sista försäljningsdag i september 1998. Jag sådde tio och nio kom upp!! Efter att ha legat i djup dvala i mitt skafferiskåp i åtta år.

De hemliga krukorna med frön från min storebrors trädgård, Jan-Olofs stora frön och Jan-Olofs små frön, har också grott men vad de skall bli vet jag inte. Min bror har fått ännu mer trädgårdsmästarblod än jag så när jag frågar svarar han bara med latinska namn. Jag får alltså lita på hans goda smak och på det faktum att fröställningarna såg väldigt trevliga ut i höstas.

Trots att fönsterkarmarna snart är fulla har jag fortsatt att så. Olika sorters basilikor (också jättegamla frön - de gror!), slanggurka för utomhusodling och röd grönkål. Grönkålen skulle naturligtvis lika gärna kunna sås på friland, men eftersom fröna till den röda varianten är så dyra så hamnar lagom många frön i en kruka inomhus och påsen räcker till tre år istället för ett.

Men passionsfrukterna sörjer jag! Vad är hemligheten? Knappast köldbehandling eftersom de har sin naturliga hemvist i varma länder. Kanske har jag börjat tvivla för tidigt? En snabbsökning på nätet ger naturligtvis svaret:

Peta ner de färska kärnorna i en kruka med såjord. Vattna. Ställ krukan varmt och ljust. Trä en plastpåse eller en halv plastflaska över krukan. Då får du ett miniväxthus. Gör hål i påsen och skruva locket av flaskan så att jorden får luft. Det tar 2-8 veckor innan kärnorna gror.

Passionsfrukten växer i långa rankor och behöver en ställning att klättra på. Du kan beskära rankorna för att få buskigare växtsätt. Sätt de bortklippta bitarna i lite fuktig såjord, så rotar de sig. ( www.hasselforsgarden.se )

Ännu så länge har det bara gått 4 veckor. Än finns det hopp!
Godkänt av tidigare generationer Blomqvistare? Farfar Gustav Blomqvist och far Ragnar Blomqvist - båda med gröna fingrar men knappast fönsterbänksodlare.

/Kim Teleman (kim@olandskahus.se)

 

5 september

Visst grodde passionsfrukten. Nu i september är den redan två meter hög
   

 

 

 

  

 

Tillbaka